[D]ET RÅDER EN viss förvirring om var man kan skriva om ungt berättande. Vi har ett överflöd av material! Vill du bidra med dina eller din berättargrupps planer, projekt och erfarenheter skriver du en kommentar till detta inlägg. Är det någon särskild av frågorna som diskuterades på Open Space som du vill spinna vidare på, så gör du det istället på de sidorna. Vill man presentera vad man håller på med, så svara gärna på två frågor:
1) Har ni tänkt på vad som kan bidra till att jobbet/projektet lever kvar på något sätt efteråt? När evenemanget/pengarna/energin är slut?
2) Är ni intresserade av samverkan? Vad kan ni ge andra och vad skulle ni vilja ha hjälp med?
Men man kan också bara berätta om något intressant man varit med om där unga berättare deltagit på något sätt! / Ulf Ärnström
18 februari 2011 at 16:43
Ungt berättande med i Eslöv.
Vera och Henry Nilsson har i många år arrangerat berättarcaféer i sin hemstad Eslöv. De senaste gångerna har de samarbetat med Eslövs folkhögskola. Elever på folkhögskolan förbereder fika, till förmån för en resa de ska göra vad det lider. Många av eleverna från skolan kommer och lyssnar, liksom en stor trogen skara från trakten. En och annan av eleverna vågar sig fram för att berätta, fler för varje gång. Vid senaste träffen fick caféet extra fint besök i form av fjärdeklassare från Västra skolan. De berättade om sina tankar kring sin hemstad. Eslöv firar nämligen 100 år i år! En rekordstor publik, i alla åldrar, fick lyssna till berättare som just fyllt 10 och de som närmar sig de 80.
Visst är det härligt. Berättandet lever!
Skrev Christina Strömwall
18 februari 2011 at 23:10
Ung Berättarkväll på Kulturmgasinet i Sundsvall. Minus 27 ute och siffran 49 i publiken under glastaket. Och sex berättare, ja egentligen sju men den sjunde hade en gitarr med sig hela tiden och vill hellre kallas musiker. Hans mellansnack platsar ledigt i berättelserna sfär, speciellt den om Larssons Corner. Antalet berättelser blev fler än det var tänkt. Ida minns plötsligt en berättelse som hon fick höra av sin pappa när hon var liten. ”Kan jag berätta den, den är lite fräck?” Hon fick rungande applåder för den.
Med sina 21 år var Ida äldst av de unga berättarna. Milica var yngst och en av komframochsägerna tillsammans med Sibon hitrest från Botkyrka. När Wiqtor verkligen visade hur grisen grymtade i berättelsen ja, då skrattade Hanna gott. Fyra timmar har Hanna suttit på bussen från Umeå för att kunna delta i Ung Berättarkväll i Sundsvall. Och Eric, den nyaste stjärnan p berättarhimlen i Sundsvall. Andra gången han står på scenen i sin berättarkarriär. Det går hur bra som helst, han har platsen, personen och problemet som gjutet i sin hand. Tydlig början, snärtigt slut och fylligt mittparti. Han är sig själv och han gillar sin berättelse som han hämtat ur en bok vars författare sitter i publiken. Responsen var lysande, då flickvännen står och hoppar och utbrister: ”Jag vill också berätta, hur gör man?”
Och i publiken finns andra berättarvänner, unga gamla, vana lyssnare och helt nya berättarfrälsta. Ungdomar drar ungdomar, äldre drar äldre, en blandad publik drar en blandad publik. Så blanda och ge då blir utdelningen hög.
20 februari 2011 at 11:02
Unga Lyssnare – en ny folkrörelse? Fokus på ungt berättande har varit starkt på de Unga Berättarna, av naturliga skäl. De Unga Berättarna blir fler och fler och antalet arenor där vi kan möta dem växer hela tiden. Kraften i ungt berättande har också genererat att Unga Lyssnare har vuxit fram. De kanske har blivit ditsläpade av sina berättande kompisar från början och som en bonus upptäcker de att muntligt berättande har sina egna kvalitéer och vill lyssna mer. Under Berättarfesten i Sundsvall har många unga lyssnare funnits i publiken och det har funnits en bra balans åldersmässigt i publiken. Det känns lovande.
20 februari 2011 at 11:07
Heja Monika!
24 februari 2011 at 20:18
I Skellefteå har Berättarföreningen Your Culture Shows arbetar med att utbilda 6 unga berättare under 2010.
Vi fick stöd av Västerbottens läns landsting, Studieförbundet NBV och Kultur Skellefteå och kunde på så vis involvera inspiratörer som själva är berättare: Love Ersare, Robert Markström, Hanna Stavrén, Ulrika Rauhala, Rose-Marie Lindfors och Bonus M Diallo. Varje vecka fick ungdomarna möta berättare som genom praktiska workshops delade med sig av olika sätt att arbeta med muntligt berättande. De fick dessutom delta i Berättarcafeér för att våga möta publik, och de fick som avslutning arrangera ett eget berättarcafé, som blev mycket uppskattat.
En av deltagarna fick arbeta som volontär på Fabulafestivalen, och det var mycket inspirerande, sa hon.
Två av deltagarna kom från Kongo, och hade med sig en stor sagoskatt som de gärna dela med sig av.
Ungdomarnas egna ord efter avslutat kurs:
”Jag tycker att kursen har varit rolig och givande. Den har gett mig möjlighet att utvecklas inom berättandet och den har lärt mig saker som jag inte visste förut. Bland annat så öppnade den dörren till Fabulafestivalen och där lärde jag mig jättemycket. Redan från början ville jag jobba med skådespeleri i framtiden, men nu kan jag (förutom skådespeleri) även tänka mig att jobba med berättande.
Det har varit en väldig spännande upplevelse att få folk att skratta eller att göra dem intresserade av berättelserna. Kul med nya berättelser. Jag kan också förbättra de gamla.
Att hämta inspiration från sin egen kultur, sin miljö, och sina upplevelser var bra. Bra att få lära sig gestalta berättelserna så dom verkligen kommer inifrån mig, och att få upptäcka att det fungerade, att folk verkligen upplevde vad jag ville förmedla.”
Elina som deltog i Berättarfestivalen i Lund var en av de unga berättarna.
Och numera fortsätter dom som medlemmar i Berättarföreningen YCS och deltar på berättarcafeérna med alla sina berättelser, både livsberättelser och sagor/myter. Men klart är att de vill och behöver påfyllning, och mer inspiration för att hålla berättandet vid liv.