Att fylla ett tomrum med berättande

Foto: Gösta Dahl

Våren 2011 fanns det ett tomrum i Malmö, en saknad. Det fanns ingen mötesplats för berättande och berättare. Lena Hyltén Cavallius och jag hade länge drömt om berättarkaféer. Vi behövde en PLATS, inte vilken plats som helst utan en plats där människor redan möts. Vi behövde SAMARBETSPARTNERS som har ett gott namn om sig, ett stort kontaktnät, kanaler för att nå ut med information och som inte var helt panka som vi. Vi behövde egna sätt att KOMMUNICERA med människor som är intresserade av berättande. Under våren vandrade jag mellan Malmös kaféer och frågade om de ville vara med och starta berättarkaféer. Många förstod ingenting, ganska många gillade idén men kunde inte ge oss plats. En dag steg jag in på Kafé Agnez på Gamla Väster, ett veganskt rättvisemärkt kafé som hade blivit utsett till årets bästa kafé i Malmö-Lund. De hade en fantastisk innegård med murgrönor som klättrade på väggarna. Inne i kaféet stod Anina och jag frågade: vill ni starta berättarkaféer tillsammans med oss? Jaa! sa hon. Nu hade vi en PLATS som var som gjord för berättande! Det var som det så modernt heter win-win; de fick sälja fika och vi fick berätta! Nästa steg var att ta kontakt med ABF Malmö. Jaa! sa de, vi trycker affischer, servar er och använder alla våra informationskanaler. Nu hade vi två SAMARBETSPARTNERS!

Foto: Lena Kronberg

Nu behövde vi ett NAMN! Det låter ju inte så proffsigt att kalla sig Lena och Birgitta! Vi googlade nordiska gudinnor. Havsgudinnan passar bra; Malmö ligger ju vid havet. Ägir får det bli! Nu skulle vi KOMMUNICERA! Vi startade Facebooksida, hemsida genom wordpress och en mailadress. Nu fanns Ägir i sociala medier. Vi skrev till alla dagstidningar, Sydnytt och Radio Malmöhus. Affischerna var tryckta. Då insåg vi att Ägir är havsguden, inte havsgudinnan! Vi hade haft för bråttom! Men vi kände oss ganska upprymda när vi såg att Ägir har 9 döttrar och oändligt många berättelser. Första berättarkaféet var bestämt till 6 juli 2011. Fjärilar i magen! Sydsvenskan ringer och säger att de kommer tillsammans med en fotograf! Ett femtontal personer dyker upp. Det är trevande, men så händer det; en kvinna berättar om hur hennes föräldrar flydde från DDR över Östersjön och Lena H-C svarar med att berätta om sin far som var lots vid Falsterbokanalen och hjälpte tyska flyktingar undan nazisterna! Alla gör berättarkaféet tillsammans och innan vi går hem har vi beslutat om fyra berättarkaféer till under sommaren. Maillista skapas.

Foto: Gösta Dahl

Till berättarkafé nummer två kommer Anna Lundquist. Jag vill vara med, säger hon och berättar en saga! Så växer intresset under sommaren. Lena Kronberg och Pernilla Pålsson kommer! Vilken härlig känsla! Det är en oerhört intensiv sommar. Vi är tjugo, vi är trettio ibland. Någon börjar berätta och får en berättelse till svar. Gästerna är med och formar berättarkaféet som en öppen mötesplats. Ida Eriksdotter har kommit under sommaren och på hösten börjar hon berätta om att växa upp på landsbygden på 80-talet och får som svar en berättelse om att vara barn på Möllevången i Malmö på samma 80-tal. Så går berättelsekedjan vidare med en berättelse om en barndom på Möllevången på 40-talet! Under hösten 2011 blir Ägir medlem i BNS och i december 2012 bildar vi en ideell förening. Vi fyller Kafé Agnez´ källare till trängsel. Våren 2013 kommer Kjell Hansson och Samir Hajdari med sina underfundiga berättelser och blir två av Ägirs döttrar! Miamaria Andersson och Juli Hammargren som länge varit med på berättarkaféerna blir också medlemmar. Hösten 2013 fortsätter Ägir med berättarkaféer första onsdagen i varje månad året runt på Kafé Agnez. Vi samarbetar med Teater Sagohuset och medverkar i berättarafton där första söndagen i månaden under terminerna. 7-9 mars 2014 välkomnar vi hela Berättarnätet Sverige till årsmöte i Malmö.

Foto: Lena Kronberg

Birgitta Hult