Imagine – ett berättarinitiativ i Hökarängen

Imagine Stockholm!
av Marita Castro

Marcia och jag delar erfarenheten av att, i vår position, med en mängd olika utanförskap som samverkar, inte känna oss riktigt hemma i berättarrörelsen. Vi kände behov av att skapa ett nytt berättarsammanhang som lockade andra som vi att komma och berätta. I en segregerad stad är det viktigt att uppmuntra flera att berätta. Och där tyckte vi, att vi som en del av berättarrörelsen hade något att tillföra. Det pratas mycket i dag om det hållbara samhället, men vi saknar berättelser som inkluderar flera perspektiv som avspeglar och bekräftar en mångfald av erfarenheter, synliggör olika platser och positioner i samhället.

En söndag mitt i juli skulle kunna anses av många som ett extremt dåligt datum att kalla till möte i Stockholm, många skulle säga att folk är bortresta eller ute på landstället. Men faktum är, att andelen bland arbetarna i Stockholm som inte har möjlighet att resa bort blir allt större. Medan bara en av tio tjänstemän på högre eller mellannivå stannar hemma och inte heller har något fritidshus att åka till, så är motsvarande siffra bland arbetarna en av tre. Det är enligt statistik högsta siffran sen man började mäta det här 1984. Det går i dag att rita socioekonomiska kartor över vår stad. Ändå, är den vanligaste berättaruppgiften (kanske den enda under skolåret) att just berätta om sin sommarlov första skoldagen. Vi vet att många barn ljuger om sin erfarenhet i tron att de är ensamma om att ha stannat hemma i lägenheten hela sommaren.

Min berättarkompis Marcia från Alby och jag har många i vårt nätverk som liksom vi var hemma mitt i juli, vi har tillgång till kontaktzoner andra saknar, utifrån det kände vi att vi hade något att tillföra för en mer levande och inkluderande berättarrörelse i Stockholm, så vi kallade till möte. Söndagen 15 juli 14.00 mötte vi upp utanför T-banan i Kärrtorp, och vid parkbänken på torget berättade jag en socialrealistisk berättelse för dom och förbipasserande på torget om att sitta vid just den parkbänken, få sällskap av en annan ensam person och känna sig så tom inuti att man inte kan komma på vad man skulle kunna berätta som skulle kunna fylla ens en halv minut. Kan ni föreställa er den känslan? Kan ni föreställa er alla berättelser från liknande platser i Stockholm? Vi promenerade hem till mig och berättade för våra vänner och bekanta om vår idé att skapa en berättargrupp i syfte att locka fram nya berättare och därmed nya berättelser som speglar mesta möjliga mångfald av positioner, erfarenheter och perspektiv på vår stad och de andra var direkt på!

Nu var vi plötsligt sju personer och döpte berättargruppen till Imagine Stockholm. Marcias barndomskamrat Mariana, uppvuxen i Rinkeby, hade precis tillsammans med sin pojkvän Jakob kommit över en lokal på Tobaksvägen 6 i Hökarängen där de skulle öppna ett kafé 19 augusti. LOKALRÄTTEN. De tände till på vår idé och vi bestämde att Imagine Stockholm, med början just 19 augusti så skulle vi varannan söndag mellan 16 – 18 hålla berättarkafé på LOKALRÄTTEN.

Redan två dagar efter mötet, den 17 juli gjorde vi en berättarturné i Hökis för att locka lokala berättarförmågor till berättarkaféerna, vi affischerade området med fina handskrivna och handritade affischer, alla unika och vi pratade med folk på torget och förbipasserande (för folk var hemma mitt i juli i hökis också) vi avslutade dagen på lokala krogen där vi satt och utbyte berättelser med kroggästerna och delade ut på borden och baren handgjorda inbjudningskort till kaféet. Temat för första berättarkaféet var på förslag av Karin, passande nog för datumet: skolstart. Femton personer kom första gången, spridning i kön, ålder, bostadsområde och etnicitet var perfekt! Det berättades bl.a. om den första skolfröken, om individuella programmet, om att tro att man är dum i huvudet, och att vara romiskt barn i skolan i Botkyrka 1973 och år 2012. Dagen till ära var tidningen Metro på plats och berättade både om LOKALRÄTTEN och Imagine Stockholm!

Vi har nu hunnit hålla i fem berättarkaféer sen starten i sommar. Några kommer varje gång och nya tillkommer varje gång. Mångfalden av erfarenheter i berättelserna består och roligast är att alla känner ansvar för gruppen. Ordfördelarskapet är rullande och ämne för nästa gång bestämmer vi tillsammans efter varje berättarkafé. Det märks tydligt att deltagarna känner att vi alla äger forumet tillsammans. Berättarsöndagarna sitter inte och faller på att just vi som hade möte i Kärrtorp den där söndagen 15 juli är där. Att Marcia och jag ursprungligen var initiativtagare är det nog ingen längre som minns. Vi är extremt nöjda med det vi skapat tillsammans! Söndagen den 11 september ska vi ha efterfest med chilenska piroger och vin efter berättarkaféet och prata om hur vi tänker oss framtiden för Imagine Stockholm efter sista planerade berättarkaféet 9 december och jag har redan hört att det smids planer och det has idéer på alla håll och kanter. Det ska bli spännande att se vilken riktning berättargruppen bestämmer sig för !