1. Inledning: När hjärnan är trött men hjärtat vill skriva
Vissa dagar vill man skriva, men huvudet känns som en överkokt gröt. Man stirrar på skärmen, försöker pressa fram en idé, men allt som kommer är tvekan. Lusten finns där, men orken – inte så mycket.
Jag har varit där. Ofta.
Och det var just där, i gränslandet mellan kreativ vilja och mental trötthet, som jag upptäckte kraften i enkla skrivövningar. Övningar som inte kräver inspiration eller perfekta formuleringar. Övningar som inte kräver något mer än ett hjärta som vill något – och en penna som följer med.
Här är tre övningar jag återvänder till, särskilt de dagar då allt annat känns för stort.
2. Övning 1: “Jag minns…”
Tid: 5–10 minuter
Verktyg: Papper och penna
Skriv meningar som börjar med “Jag minns…” och låt dem komma utan att stanna upp. Du behöver inte följa en röd tråd eller tänka på om det är relevant. Det handlar inte om att skriva en färdig berättelse – det handlar om att börja röra vid minnet och känna efter.
Exempel:
- Jag minns doften av mammas tröja när jag grät mot hennes axel.
- Jag minns regnet mot rutan i min första lägenhet.
- Jag minns att jag en gång trodde att jag aldrig skulle bli lämnad.
Du kommer bli förvånad över vad som plötsligt dyker upp. Vissa minnen bär något vackert. Andra är början till en hel berättelse.
3. Övning 2: Skrivbrev till någon du inte kan skicka till
Tid: 10–15 minuter
Verktyg: Papper eller dokument
Tänk på någon du har något ouppklarat med. Det kan vara en gammal vän, en förälder, ett ex, eller till och med en version av dig själv. Skriv ett brev till den personen – inte för att du ska skicka det, utan för att du behöver få orden ur dig.
Du kan börja så här:
- “Jag har tänkt på dig så många gånger när jag trott att jag glömt dig.”
- “Det här är vad jag ville säga, men aldrig vågade.”
- “Du förstod aldrig hur mycket det påverkade mig när du gick.”
Den här övningen är särskilt läkande. Ibland bär vi på berättelser som bara behöver bli hörda – av oss själva.
4. Övning 3: Tio meningar utan censur
Tid: 5 minuter
Verktyg: Vad du vill
Sätt en timer på fem minuter. Skriv tio meningar, en efter en, som börjar med “Just nu känner jag…” eller “Jag vill skriva om…” och fullfölj varje mening direkt, utan att tänka. Låt det bli osammanhängande, repetitivt, vad som helst.
Exempel:
- Just nu känner jag att jag inte duger.
- Jag vill skriva om en flicka som aldrig blev vuxen.
- Just nu känner jag mig arg men vet inte på vad.
Denna övning hjälper dig att komma under ytan. För ofta är det där, i det oredigerade, som de viktigaste meningarna bor.
5. Reflektion: Du behöver inte prestera – bara släppa taget
Många av oss har lärt oss att skrivande ska leda till något: en färdig text, en publicering, en berättelse värdig att läsas. Men ibland behöver skrivandet bara få vara en plats där du får andas.
Dessa övningar är som mjuka steg tillbaka till skrivandets glädje. De kräver inte mycket. De dömer ingenting. De bjuder in snarare än pressar på.
Det är därför de fungerar. Inte som lösningar. Men som nycklar.
6. Avslutning: Att skriva för att känna – inte för att imponera
När du inte orkar prestera, men ändå vill uttrycka något – skriv ändå. Låt det vara fult. Låt det spreta. Låt det vara ditt.
Orden är som vatten. De hittar alltid en väg, om vi låter dem rinna.
Och ibland, i det enkla, händer det vackraste:
Man börjar skriva igen.
Man börjar känna igen.
No responses yet